känslor som inte går över bara sådär

Alltså ibland kan det vara så himla himla svårt. När en person har betytt så oerhört mycket för en och den plötsligt inte alls ska göra det längre. Det går liksom inte att vänja sig bara sådär. Och när jag till slut tror att nä, nu är det fan över det där är överspelat för länge sedan, så är det nån himla liten detalj eller ett samtal som gör att allt vänds uppochner igen och vad jag verkligen vill känna, eller snarare inte vill känna, plöstsligt blir det ända jag kan tänka på.
 
Vet inte om jag ska kalla det kärlek eller vänskap eller något helt annat, det går inte riktigt att sätta fingret på det. Jag har inte riktigt förstått det där alltid att kring någon som har betytt så mycket för en så blir allt så himla känsligt, men jag tror jag börjar förstå. Att det inte går att ändra sig bara sådär. Att jag kan ångra mig hur mycket som helst trots att jag egentligen fått vad jag en gång så gärna ville ha, eller ja, inte alls ha. Men a det är väl svårt att komma över någon när jag bara ändrar sig och bestämmer sig för en sak och sen plöstligt ändrar sig igen.
 
Kanske är det bättre att helt utesluta någon ur sitt liv och aldrig prata med personen igen? Men jag vet liksom inte hur det skulle gå till med någon som jag verkligen kan längta efter att bara få prata med ibland. Jag vill ha vänskap men jag gör det så svårt för mig själv. Kanske är lösningen att helt enkelt inte tänka så mycket på vad som varit och ta det nya som det kommer. Eller skriva om det tills det går över. Jag vet inte.
 
 
liv1 | |
#1 - - Astrid:

Åh herregud du sätter ord på mina känslor också. Wow. Mitt i prick. Så himla bra skrivet!

Upp